Verkar som dom flesta föredrar att bada i ett klarblått vatten utomlands! enligt min statistik iaf.. dags för ny omröstning!

Jo, jag tog mig i kragen och följde med jobbet ner till stockholm.

Jag bojkottade dock aktiviteterna, så jag strosade på stan i min ensamhet och hade det riktigt mysigt. Shoppade lite och gick tillbaka på hotellrummet och njöt av tystnaden.

Lördagen spenderades även den på stan. Lyckades även möta upp Tanja & David för en lunch, det var trevligt.

På kvällen gick vi på en trevlig Restaurang - Helenes Krog. Enda störningsmomentet på kvällen var att dom som jobbade verkade en aning jävla stressiga, folk han knappt lägga ifrån sig besticken innan dom var där och plockade bort tallrikarna. Då tog jag extra lång tid på mig. Alltid retar det nån är ju ett av mina favoritmotton här i livet.

Dom var dock inte så uppmärksamma att dom märkte min lilla bar under bordet... hehe

Kvällen stog i i kö i hundra år ungefär men till slut kom vi in på Golden Hits! Och det var helt klart värt den långa kötiden trots kylan. Dit ska jag igen!!

Söndagen blev en aning seg, jag och Erika tog vara på varenda minut i sängen innan utcheckningen, sen satte vi oss på Max och degade till bussen skulle gå. Och den var även 40 minuter sen vilket tärde ordentligt på mitt redan bakisgriniga humör. Väl på bussen somnade jag och hem kom vi ju. Till slut.

Nu är det bara 4 dagar så ger jag mig iväg igen ner till huvudstaden.

På lördag är det väl tänkt att jag äntligen ska få träffa Herr L. Om inte nåt oförutsett händer eller om jag bangar eftersom jag blir så jävla nervös bara jag tänker tanken att träffa honom. usch...

 Nu ska jag försöka jobba lite, och nej, jag jobbar fortfarande bara med sånt som måste göras, tänker inte jobba ihjäl mig här inte.. =)

Dom senaste veckorna har varit alldeles för omtumlande för min lilla skalle. Ständig huvudvärk och tankarna snurrar. Miljoner frågor och inga svar.

Jag behöver inte mer spänning nu.

Är fortfarande osäker på om jag ska följa med jobbet till Stockholm över helgen. Känns som beskedet om uppsägning kom lite olägligt.  Eller så kom det väldigt lägligt? vad vet jag...

Känner jag mig själv rätt kommer jag säkerligen kunna roa mig om jag nu åker med. Känner mig inte kanske så ledsen som jag borde. Mest chockad.

Hade jag inte haft Herr L hade läget kanske varit annorlunda. Han gör mig så glad!!! Nu "har" jag ju faktiskt inte Herr L som ni vet men han finns iaf där när jag behöver prata. Oftast. Och det uppskattas ju såklart.

 Nu ska jag fortsätta "jobba" gör inte mer än nödvändigt nu faktiskt. Jag är ju här. Iaf är min kropp det. Tankarna är nån helt annanstanns.

Får se om det skrivs nåt under helgen, beror ju på om jag följer med till Stockholm eller inte.

Ha en bra helg allihopa, ska försöka göra det bästa av situationen.

fan va bitter jag låter.. hahaha  Det sista jag vill bli är en bitterfitta.

Hej hopp!

liten på jorden.

Fram till igår eftermiddag runt 15 snåret kändes det som mitt största problem var min ångest över fjortisfyllan i lördags. Men när chefen kallade in mig fick jag tankarna på annat.

Känns som jag inte gjort annat än funderat och funderat i flera veckor och helt plötsligt blir alla förutsättningar annorlunda.

Ena sekunden känns det som "vafan, det löser sig, kanske jag tar tag i mitt liv och gör nåt som jag verkligen vill"

Andra sekunden känns det som "VAFAN, JAG KOMMER MÅSTE FLYTTA HEM TILL MAMMA, ALDRIG FÅ ETT JOBB OCH INTE KOMMA IN PÅ NÅN UTBILDNING!!!!"

Det finns dalar och det finns toppar. Jag vet vad mina toppar är just nu.

Stockholmsresa till helgen.

Många gånger har jag klagat på mitt jobb.

Nu kan jag ju sluta med det. Eftersom jag precis blev uppsagd.

Kanske man får fingrarna ur arslet och gör nåt med sitt liv nu?

Öppen för alla förslag...

Men man får ju inte allt här i livet!

Under gårdagen var jag väldigt låg eftersom våran sista katt fick åka till katthimlen. Nästan 18 år har han varit här hos oss. Fast man vet ju att han får det bättre, men det kommer kännas riktigt tomt hemma nu.

 Nånting positivt är i alla fall att våren är påväg. Och då är jag glad.

Fick lite lucköppning från lördagen i morse. var det värre än jag befarat?

jag vet inte. Ångest får jag ju jämt endå.

Nu längtar jag till Stockholm. Dumt att du inte är där.

Imorse fick Murre somna in...

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...